Om Vardagsbilder    
beige

För grafiken blev 70-talet en ny tid.

På många platser startades kollektiva grafikverkstäder. Mångfaldigandet av bilder sågs bl a som ett sätt att nå ut i vardagen, att nå nya grupper och sprida bilder som handlade om människors liv och vardag.
Bolaget Vardagsbilder grundades av några elever vid Valands konsthögskola i Göteborg 1974. Året därpå bildade man föreningen Vardagsbilder.

Gruppen tog sitt namn efter sin första utställning; en liten grafikutställning - Vardagsbilder - med framförallt träsnitt som vandrade runt på bibliotek och bokhandlar i Mellansverige. Bolaget Vardagsbilder ville nå ut genom andra kanaler än de kommersiella och man ville också fungera som initiativtagare och distributör för de bilder som "växer fram i spåren av de senaste årens progressiva kamp". Man pekade på att ett fåtal personer hade makten över tryckpressar, konstgallerier och grammofonbolag och den kultur som dominerade var de kapitalägandes kultur.

Konstnärerna i gruppen ville själva trycka och sprida sina bilder och på så sätt stå självständiga gentemot förläggare och gallerister. Man enades också om en gemensam politisk plattform: antiimperialism, för yttrande- och tryckfrihet och för en folkets kultur.

1977 fick Vardagsbilder ett projektbidrag från Sveriges bildkonstnärsfond som gjorde det möjligt att starta en konstgrafisk verkstad där idéerna kunde förverkligas. Året därpå var verkstaden på Forsåkersgatan, i Mölndals gamla kvarnby, i bruk. Verkstaden ligger alltjämt i ett gammalt vackert bevarat stenhus i en industrimiljö som domineras av pappersbruket.

I tryckeriet finns en plantrycksoffsetpress av märket Steinmesse & Stollberg och en handövertryckspress för litografisk sten byggd av Erasmus Sutter i Berlin 1899. Med utrustningen kunde man experimentera och utveckla litografins möjligheter. Man kunde också hjälpa andra konstnärer att trycka sina blad och affischer.

Bolaget Vardagsbilders medlemmar var från början Jim Berggren, Jan Bringevik, Rolf Gustavsson, Nils-Erik Mattsson, Britt-Marie Jern, Göte Sällström, Synnöve Beskow, Göran Johansson, Torsten Jurell, Johan Lagergård, Susanne Wallander och Ulf Wrangö. Senare tillkom Kent Karlsson, Leo Pettersson och Susan Ernest. De första sex är fortfarande kvar i Bolaget.

Idag ingår även Kerstin Bergh, Nina Bondeson och Svenrobert Lundquist.
Många är också de konstnärer som under de 20 år gruppen funnits tryckt eller låtit trycka blad uppe på Forsåkersgatan. Man instiftade också ett internationellt konstnärsstipendium med bidrag av Mölndals kommun och Bohuslandstinget. Medlemmarna svarar för värdskapet, förmedlar konstnärskontakter och arrangerar en utställning. 1989 gick stipendiet till Vladimir Gazovic från Bratislava och 1990 blev Lesek Golinski från Warszawa stipendiat.

Det är arbetet i den litografiska verkstaden som utgjort basen i gruppens samarbete genom åren. Parallellt arbetar konstnärerna i sina ateljéer med andra material och tekniker. Detta speglas i urvalet på den här utställningen.

Gruppen startade som ett kamratkollektiv med idéer förankrade i 70-talets politiska debatt och arbete. Genom att man plockade fram vardagssituationer, arbete och dagliga göromål som motiv ville man visa att konst inte alltid behövde gestalta en tillvaro långt borta från de flestas dagliga villkor. Vad detta kunde innebära förtäljer en anekdot från tiden när Jim Berggren och Ulf Wrangö åkte runt på Papyrus och Arendalsvarvet för att skildra arbetsplatser. En av de anställda granskade deras bilder och sa: "Det här är väl inte konst - det handlar ju om oss!"

Olika konstnärer har under den gångna tiden satt sin prägel på verkstaden, här har utvecklats och experimenterats, många och olika är dom bilder som har lämnat pressarna. Att blicka från 1995 tillbaka över 20 års bildproduktion föder många tankar: om tidsanda, idédebatter, konstnärligt arbete och konstens roll i samhället. Det väcker både skratt och eftertanke.

På Bolaget Vardagsbilders jubileumsutställning kan man ställa många frågor. Förhoppningsvis också finna en del svar i det tidens längdsnitt som utställningen utgör. Tjugo år är kanske just den tidsrymd som behövs för att se med friska och nyfikna ögon på något vi trodde vi visste det mesta om. Eller, för dem som inte var med då; det här är ett stycke nutidshistoria.

Isabella Nilsson
Mölndals konsthall
November 1995

 

rubbing

montering

vals

 

beige

 

vardagsbilders logga

medlemmar | historia | workshops | gäster | tekniskt | kontakt | text | index